Pusztai, Istvan (2000)
(Diss) Stockholm. Stockholms universitet
Syftet med denna studie är att undersöka Stanislavskijs metod för skådespelarträning och dess påverkan på fyra metoder inom drama i utbildning samt hur grundarna anpassade träningsområden och omformade övningar utifrån sina utbildningsmässiga syften. Grunden för denna jämförande analys är innehållet i den första delen, ”skådespelarens arbete med sig själv”, i Stanislavskijs förslag för en fyraårig professionell träning. De jämförda pedagogiska dramametoderna är Viola Spolins (Improvisation för teatern), John Hodgson & Ernest Richards (Improvisation), Brian Ways (Utveckling genom drama) och den svenska dramapedagogen Dan Lipschitz’ (Samspel i grupp) metod.
Fjorton fenomen i Stanislavskij-metoden definieras och spåras sedan i de fyra metodbeskrivningarna med hjälp av grundläggande didaktiska frågor. De flesta av fenomenen handlar om träning av skådespelarens grundläggande färdigheter, såsom fantasi, koncentration, avslappning, att framkalla känslor, kontakt, rörelsens plasticitet och tal. Övningarna jämförs med de i källmetoden.
De huvudsakliga resultaten visar att en dominerande del av de färdigheter som tränas i de pedagogiska dramametoderna är likartade och att många av övningarna är liknande eller varianter av de ursprungliga ryska. Dramapedagogerna strävar också i stor utsträckning efter samma estetiska kvaliteter i skådespelandet som Stanislavskij. Skillnaden uppträder i de olika pedagogiska målsättningarna och i ett antal betydande pedagogiska överväganden som dramapedagogerna gör, t.ex. att kraven på estetisk kvalitet är indirekta, att kraven på prestation riktas till gruppen, att övningarna är utformade för grupper, att komplicerade övningar delas upp i enklare enheter, samt att tekniska övningar ramas in i dramatiska fiktioner.
Texten ovan är avhandlingens abstact översatt till svenska.
Avhandlingen finns att läsa på Legimus och att låna från bibliotek runt om i Sverige.
