Hägglund, Kent (2001)
(Diss) Stockholm. Stockholms universitet
Det har länge tagits för givet att inget seriöst dramaarbete gjordes i svenska skolor före 1950-talet. På Tyringe Helpension, en progressiv utbildning för flickinternat som fanns mellan åren 1909-1936, användes dock drama som metod i många skolämnen samt för social träning. Ester Boman, grundare och rektor för Tyringe, talade till och med om teatern som ett experimentellt laboratorium för humaniora. Denna studie undersöker hur det dramatiska arbetet utvecklades och varför det har blivit bortglömt.
Studien använder traditionella historiska forskningsmetoder med betoning på hermeneutik och med viss tillägg från modern kritisk textanalys.
Det pedagogiska dramat på Tyringe Helpension kontextualiseras från fem aspekter: 1) Ester Bomans liv och arbete. 2) Det svenska privata flickskolesystemet. 3) Den internationella och den svenska progressiva utbildningsrörelsen – Ester Boman påverkades starkt av Sofi Almquist och Ellen Key. Hon var också medlem i New Education Fellowship. 4) Tyringe Helpensions undervisningsmetoder som helhet. 5) Tidigare och samtida användning av drama i utbildning samt teorin om den dramatiska instinkten.
Studien visar att dessa fem kontexter var viktiga för utvecklingen av pedagogiskt drama på Tyringe Helpension och bidrog till att göra dramaarbetet där exceptionellt rikt och varierat. Dessa kontexter är också avgörande för att förklara varför detta arbete så snabbt föll i glömska. Det hade dock också viss betydelse att de svenska dramapionjärerna på 1950-talet inte var särskilt intresserade av vad som gjorts tidigare.
