Olsson, Eva-Kristina (2006)
Växjö universitet.
”Det som är så bra är att man inte alltid ska vara sej själv, man ska spela andra roller liksom. Man får liksom vara nån annan nån gång.”
”Liksom man bygger upp sej på scenen. Det är som man lämnar, du lämnar dej själv där bakom och kommer in som en annan, men när du kommer ut så har du fått nånting från den personen du var.”
”[…] att man träffar dom på en annan nivå än man gör i det vanliga. Alltså, fast jag är lärare och dom ser mej som det så är vi ändå mer ett team på nåt sätt som jobbar mot samma sak.”
Ovanstående repliker, yttrade av två grundskoleelever och en lärare som jag intervjuat i min undersökning, presenterar några viktiga aspekter på hur teater kan fungera som meningsskapande och kunskapande praktik i skolan. Att låna en fiktiv gestalts namn, kläder och erfarenheter i rollarbetet på teaterscenen kan innebära en stunds välbehövlig avkoppling från det tonåriga vardagsjaget. Arbetet med rollen kan också bidra till det egna identitetsbygget. Rollfigurens erfarenheter blir på ett fascinerande sätt både levda och vikarierande, eftersom skådespelaren samtidigt är rollen och sig själv.
