Silfver, Birgitta (2011)
(Diss) Åbo. Åbo universitet
Syftet med denna studie är att bidra till kunskapen om lärande i och genom konst i relation till elevers arbetsprocesser när de utvecklar clownkaraktärer i högstadiet. Förförståelsen för denna kvalitativa mikro-etnografiska forskning är att utformningen av clownkaraktärer har en öppenhet för lek, kreativ aktivitet och fantasi. Konstformen clown inspirerar och motiverar. Clownkaraktären skapar en vänlig och inbjudande atmosfär som framkallar leenden, vilket främjar lärande. Det är en konstform som uppmuntrar djup och personlig reflektion och väcker frågor kring identitetsbildning. Förförståelsen är också att existentiella teman lyfts fram och uttrycks genom clownkonsten.
Problemformuleringen för denna hermeneutiskt fenomenologiska studie är en undersökning av betydelsepotentialen i ett estetiskt utbildningsarbete med clown, sett både ur elevernas och lärarens perspektiv. Studien undersöker följande forskningsfrågor:
1.) Hur iscensätter eleverna sig själva i arbetet med clown?
a) Hur konstruerar de clownkaraktären?
b) Hur reflekterar de över sin konstruktion?
c) Vilka kännetecken har arbetsprocessen i utvecklingen av clown?
2.) Vad kännetecknar lärarens bidrag till det estetiska utbildningsarbetet?
3.) Vad kännetecknar meningsskapandet i utvecklingen av clown?
En grupp på 21 elever och deras dramalärare i en svensk högstadieskola genomförde sex workshops (varje 90 minuter) där clowntemat utvecklades, och studien bygger på videoinspelningar, intervjuer, elevloggar och teckningar, lärarens logg och forskarens fältanteckningar.
Den teoretiska ramen omfattar tre perspektiv på clown: ett perspektiv på karnevalskultur, ett dramautbildningsperspektiv och ett sceniskt perspektiv. Genom en innehållsanalys av texter om clown används en uppsättning kännetecken för clown som analytiska begrepp i den efterföljande analysen av elevernas arbetsprocess när de skapar tre clownkaraktärer: August, den vita clownen och bagladyn. Resultaten presenteras som fiktiva berättelser baserade på videoobservationerna och intervjuerna. Presentationen förtätas ytterligare genom poetisk etnografisk skrivning av haiku-dikter av forskaren. Denna etnografiska skrivning är idiomatisk för den studerade konstformen och kan ses som en metaforisk metakommentar till berättelserna. Som huvudresultat har forskaren utvecklat en modell som beskriver de olika aspekterna av clownkaraktärerna och clownens betydelsepotential som lärande i utforskandet av identitet och bearbetningen av existentiella frågor kring livet, ensamhet, kärlek, religion och döden.
