Öfverström, Christel (2006)
(Lic). Linköping: Linköping University
Denna avhandling fokuserar på hur lärare tänker när de i undervisningen använder drama som metod. Det är en didaktisk studie där vad, varför och hur frågorna belyses. Avhandlingen består av två delar; en teoretisk del som innehåller teoretiska perspektiv på drama i allmänhet samt teoretiska perspektiv med fokus på drama som metod i lärandet. Den teoretiska studien utgår från Aritoteles och mimesis (efterbildningar) begreppet, vilket är relaterat till hur barnet lär om världen och erhåller sina första kunskaper. Det öppnar vägen till Nussbaum och hennes tolkningar av Aristoteles. Andra, för ämnet, viktiga teoretiker och vilka jag inspirerats av är Dewey och den fenomenografiska synen på lärande med Marton & Booth som huvudpersoner. Drama som metod bygger på bl a Boltons syn på lärande både ur ett historiskt och framtida perspektiv. Avhandlingens andra del består av en empirisk undersökning där lärare, utifrån de didaktiska frågorna, intervjuats med fokus på hur de tänker när de använder drama som metod. Detta för att försöka ge drama som metod en essens. Resultatet från undersökningen visar på att utifrån lärarnas beskrivningar kan följande aspekter redovisas:
- att lära känna sig själv både till det yttre och inre
- att utifrån kunskap om sig själv träna individen till att samarbeta
- att utveckla färdigheter i att kommunicera
- att träna eleven att använda alla sinnen i att inhämta kunskaper
- att använda fantasin för att utveckla kreativa sidor samt
- att vidga kunskapsbegreppet utifrån ett helhetstänkande
