Dramapedagogik

Att använda sig av något som kan representera en tänkande varelse (det behöver alltså inte vara en docka) som har känslor och upplever saker. När man använder sig av detta kan man arbeta inom olika områden där dockan får hjälpa dig som pedagog att förmedla eller bolla förslag, idéer och tankar med barnen inom det pedagogiska område du väljer. Kanske utmanar dockan dig och/eller barnen med att göra eller säga tokiga saker.

Inom forumspel får deltagarna i uppgift att dramatisera en problematisk situation eller konflikt. Deltagarna visar scenerna för varandra och efter varje framförande får de som såg på möjligheten att byta ut en av karaktärerna för att testa hur man kan lösa situationen. För att bygga upp gruppen till forumspel används ofta värderingsövningar och gestaltningsövningar.

Diskussionsövningar för att starta samtal inom områden som saknar givna svar. Tex. värdegrund, moral, livsstil, relationer, framtidsfrågor osv. Alla får komma till tals och det är OK att byta åsikt. Man uttrycker sig genom att byta plats, röra sig i rummet eller gå till ett hörn.

Taktil teater är teater som består av taktila moment för att skapa möjlighet för publik (tex med funktionsvariationer) att uppleva teaterns händelseförlopp, känslor med mera.

Att tillsammans i grupp skapa eller vara del av rytmer eller musikskapande, exempelvis att slå rytmen till en låt, sjunga i kanon eller skapa låtar i grupp. Rytmik- och musiklekar kan stärka gruppens samarbete och gemenskap. Gruppen kan arbeta både med röst eller andra instrument. En musiklek kan även användas för att starta ett pass, så som namnsång, göra en övergång mellan olika delar i passet eller avsluta ett pass.

Dockteater är en scenkonstform där dockor används för att gestalta berättelser och karaktärer. Dockspelare manövrerar dockorna, ofta med hjälp av händer, trådar eller stavar, och ger dem röst och rörelse. Genom lekfullhet och fantasi kan dockteater förmedla både underhållning och djupare budskap.

I pedagogiska rollspel har pedagogen bestämt en situation och roller som finns med i den situationen. Deltagarna får på detta sätt uppleva och öva på nya situationer.

Estetiska lärprocesser används bland annat som en reflektionsmetod där man i skapandet, antingen på individnivå eller gruppnivå, gestaltar sina tankar kring det man arbetar kring eller det man har arbetat med. Det kan också användas som en del av ett utforskande inom ett visst temaområde etc. Exempel på estetiska lärprocesser är teckna, lera, dansa, sjunga, spela instrument och lyrik.

Koreografi är konsten att planera och arrangera rörelser, ofta för dans eller scenframträdanden. Det involverar kreativt samspel mellan musik, rytm, rymd och kroppsliga uttryck. Med gruppen utvecklar pedagogen en struktur av rörelsesekvenser som uttrycker idéer, känslor eller berättelser.

Dramapedagogen och forskaren Birgitta Silfver beskriver att någon form av clown, fåne eller trickster har funnits i alla kulturer i alla tider. Clownen som konstform arbetar mycket med närvaro i nuet och publikkontakt, vilket kan vara både utmanade och utvecklande.

Berättarkonsten har utvecklats med oss människor sedan urtiden och det finns många olika metoder för att fånga lyssnarens uppmärksamhet. Inom dramapedagogiken utforskar gruppen olika sätt att berätta historier. 

En lärarledd roll-lek. Fokus kan till exempel vara att utveckla barns fantasi eller utveckla gruppen inom önskat område.

Processdrama är en metod inom undervisning där både deltagare och pedagog arbetar in och ut ur roll i en fiktiv situation som pedagogen förberett. Genom rolltagning får deltagarna uppleva lärande situationer de annars kanske bara läser om, medan genom reflektion utanför rollen får deltagarna djupare förståelse kring ämnet och syftet.

 I playback är det publikens berättelser som få ta plats och gestaltas genom improvisation av skådespelarna på scen. Det är också vanligt med musikinslag för att förhöja känslor och händelser som gestaltas.

Regi betyder konstnärlig ledning av exempelvis en teaterpjäs eller film. I praktiken handlar det om att samordna och ha överblick över processen, att tolka manus och instruera både skådespelare, tekniker och annan personal så att de kan göra sin del av jobbet inför exempelvis en föreställning.

Improvisation är att spela teater utan att ha planerat något i förväg. Metoden är väldigt flexibelt i sin användning och används många gånger inom andra metoder också, allt från konflikthanteringsmetoder till scenarbete. Genom improvisation utvecklar deltagarna ett inlyssnande till andras idéer, uppmuntran till att testa, gå på sina egna impulser och att det är okej att misslyckas med mera.

Pedagogen gestaltar en karaktär och är en del av det sammanhang som eleverna befinner sig i. Som “lärare i roll” kan man bland annat arbeta tematiskt, förmedla budskap/kunskap och vara i en dialog med eleverna där man kan använda status som ett redskap.

Står för Drama, Konflikthantering och Medling (Drama-conflict). DRACON-programmet är ett väletablerat konflikthanteringsmetod där deltagare får lära sig om konfliktmönster och erfarna lösningar. Programmet fokuserar på tredje parts agerande i konflikter och leder fram till rollspelsträning i medling och avslutas med kamrat-undervisning.

Forumteater är en interaktiv teaterform där en scen visas upp i vilket ett typ av problem eller förtryck utspelas, och sedan uppmanas publiken att föreslå vidare prova alternativa lösningar genom att ta över rollerna och testa sina idéer. Metoden, utvecklad av Augusto Boal som en del av ”de förtrycktas teater”, syftar till att stärka deltagarnas förmåga att påverka och förändra verkliga situationer.

En teater för yngre där publiken vandrar från olika bestämda platser. På varje plats visas en del av berättelsen upp. Det ligger ett stort fokus på att interagera med publiken, och det är inte sällan som publiken är med och gör dramaövningar eller lekar med karaktärerna.

På teatrar är det ofta värdefullt att man inför eller/och efter en pjäs ger publiken (ofta elever) möjlighet att förberedas inför t.ex. pjäsens tema eller i efterarbete för att ge möjlighet till reflektion kring tankar och upplevelser som pjäsen gett.

Devising är en metod där en grupp tillsammans utvecklar ett verk utan ett förutbestämt manus. Genom improvisation, diskussion och samarbete skapar de scenens innehåll, teman och struktur, ofta baserat på idéer, bilder eller aktuella händelser. Processen är kollektiv och bygger på deltagarnas gemensamma kreativitet för att forma föreställningen.

En metod där man genom skapande övningar där man ger tillfälle för den enskilde till ökad självkännedom, självständighet, större förmåga till informationsinhämtande och ökade möjligheter att hävda sig själv konstruktivt i samspel med andra.

Deltagarna blir del av en berättelse där alla går in i fantasin genom kollektivt rolltagande. Under berättelsen används olika dramaövningar för att skapa och bygga på berättelsen.  Pedagogen går ofta in i en eller flera roller för att förstärka äventyret.

Att använda sig av något som kan representera en tänkande varelse (det behöver alltså inte vara en docka) som har känslor och upplever saker. När man använder sig av detta kan man arbeta inom olika områden där dockan får hjälpa dig som pedagog att förmedla eller bolla förslag, idéer och tankar med barnen inom det pedagogiska område du väljer. Kanske utmanar dockan dig och/eller barnen med att göra eller säga tokiga saker.

Inom forumspel får deltagarna i uppgift att dramatisera en problematisk situation eller konflikt. Deltagarna visar scenerna för varandra och efter varje framförande får de som såg på möjligheten att byta ut en av karaktärerna för att testa hur man kan lösa situationen. För att bygga upp gruppen till forumspel används ofta värderingsövningar och gestaltningsövningar.

Diskussionsövningar för att starta samtal inom områden som saknar givna svar. Tex. värdegrund, moral, livsstil, relationer, framtidsfrågor osv. Alla får komma till tals och det är OK att byta åsikt. Man uttrycker sig genom att byta plats, röra sig i rummet eller gå till ett hörn.